En tjejolycka i garaget leder till en tuff åktur. Kastad runt, lämnad sårbar och utställd. Scenen utspelar sig med ett hårt straff, en lektion i kontroll och konsekvens.
I ett snuskigt garage befinner sig en ung tjej i en prekär situation. Hon kastades runt och lämnade sig sårbar och utsatt. Hennes straff? Att ligga kvar i samma position, benen vidöppna, i väntan på vad som komma skall. Förväntan byggs upp när hon tar spjärn för nästa stadium av sin plåga. Hennes ögon flackar runt i rummet, söker efter en flykt från sin förnedrande belägenhet. Men det finns ingen som räddar henne, ingen som hjälper henne. Allt hon kan göra är att vänta, hjärtat knullar i bröstet, andningen fångar upp i halsen. Den kalla betongen under henne är obekväm, men hon kan inte röra sig. Hon fångad av sin egen skam och rädsla, hennes enda tröst kommer från enstaka förbipasserande strålkastare, som kastar ett dunkelt sken över hennes blottade form. Detta är hennes straff, en lektion i underkastelse och lydnad. Och hon kommer att uthärda det, hur förnedrande eller smärtsamt det än må vara.